3D-skrivare och skaparbibblan – reflektioner kring makerspace och biblioteken

Framväxten av en delningsekonomi och nya teknologier ställer krav på platser där man man kan låna verktyg och teknik för att utforska och skapa med andra. Än så länge befinner sig 3D-skrivare, virtual reality och andra uppmärksammade tekniker fortfarande på experimentstadiet. Teknikens kostnad kan vara något en barriär för en enskild individ. Att köpa en 3D-skrivare är kanske inte något som alla har råd med. Själv skulle jag vilja ha en Oculus Rift att leka runt med, men inser att jag är fattig student…

Ett större hinder är teknikens otillgänglighet. Med otillgänglighet menar jag avsaknaden av lättillgängliga sätt att kunna inspireras av ny teknik. Att bara köpa en 3D-skrivare och hoppas på ett långt och givande engagemang med detta är nog för mycket att begära. Jag kan inte räkna hur många gånger jag har försökt lära mig att programmera i Java på egen hand för att sedan ge upp någon kapitel in i min Java-bok. Jag förnekar inte att det finns många bra Facebook-grupper, forum och andra kanaler med nybörjare och experter som kan fungera som en ingångsport för att testa ny teknik. Men jag tror att dessa platser lockar en ganska snäv grupp av människor. Personer som redan vet vad de vill med tekniken.

En fysisk arena där människor oavsett bakgrund kan engagera sig i ny och spännande teknik och kanske även lära sig av varandra. Det tror jag är nödvändigt för att göra denna teknik tillgänglig.

Makerspace på svenska bibliotek omfattas av det heltäckande ordet ’Skaparbibblan’. En skaparbibbla är, som bibliotekarierna Lo Claesson, Eleonor Grenholm och Ann Östman uttrycker det ”en plats där deltagare skapar tillsammans.”. Kreativitet och samarbete är förstås kanske de viktigaste sakerna som skaparbibblan förmedlar. Vi kan vara glada över att skaparbibblor är faktiskt en verklighet i vårt land. Den som vill veta mer om skaparbibblor och makerspace på folkbibliotek i Sverige bör verkligen läsa Claesson, Grenholm och Östmans ’Skaparbibblan’ samt gå med i Facebookgruppen Skaparbibblan.

Makerspace i Australien – Gold Coast Public Library’s MediaLab

 

På semestern i Australien hade jag nöjet av att besöka en workshop i 3D-skrivning. Varför åkte jag dit? Kanske var det lika mycket mitt eget intresse för 3D-teknik som min nyfikenhet kring hur en biblioteks-centrerad makerverksamhet kan se ut och fungera i praktiken. Min närmaste biblioteksfilial i Coolangatta erbjöd bara en begränsad programverksamhet. En bussresa och en tågresa på mer en än timme (i 30-graders värme) för att komma fram till huvudbiblioteket ställde förstås stora krav. Makerspace på bibblan, hur är det?

Riktigt jävla coolt.

MediaLab är Gold Coast Public Librarys tekniska makerverksamhet. Enligt dem själva är MediaLab ”ett utrymme för digitalt skapande som riktar sig till allmänheten”. Vad som passar in i ramen av ”digitalt skapande” på MediaLab är överraskande mycket: astronomisk fotografering, vanlig fotografering, friformsskrivning, podcastteknik, hur man skriver nyhetsbrev, video- och ljudredigiering och en massa annat. Och detta är bara det som sker inom MediaLabs verksamhet! Gold Coast Public Library har också en spännande digital programverksamhet helt separat från MediaLab, med saker som: ”Introduction to coding for adults”, ”Build your own website”, ”Physical computing with Arduino workshop…”

Holy workshops, Batman!

”An introduction to 3D-printing”

Vi var sex stycken av totalt tio anmälda som var på plats i MediaLabs lokaler på Helensvale Public Library. Trots att workshopen riktade sig främst till vuxna var det en ganska stor åldersbredd på oss deltagare: en man och en kvinna i medelåldern, jag som ung vuxen och en mamma och sina två unga barn som hon hemundervisade. Trots åldersspannet behövdes inte workshopen anpassas utifrån ålder. Det var lätt att hänga med.

Efter att ha tittat på ett kort klipp på Youtube berättade vår workshopledare om de två 3D-skrivare som fanns tillgängliga på MediaLab. Han visade även oss några figurer han hade skrivit ut för ett par dagar sedan. Vi fick också inspektera några modeller som 3D-skrivaren hann att skriva ut medan vi satt där. Vi bekantade även oss med Thingiverse och Tinkercad för att kunna ladda ner och/eller skapa egna designer och sedan fick vi möjligheten att ställa alla sorters frågor om 3D-skrivare.

I efterhand känns det som att syftet bakom workshopen var att inspirera oss själva att utforska 3D-teknik på egen hand. Det finns förstås möjligheter som låntagare att använda sig av MediaLabs 3D-skrivare. Men detta begränsas till att skicka CAD-filer till MediaLab som sedan skriver ut dem mot betalning av det material som har används. En gång i månaden kör MediaLab en ’3D-printing meetup” så lite kontinuitet finns det bakom workshopen. De uppmärksammar även deras andra workshops och kurser.

Eftersom 3D-printing, eller friformsframställning som det också heter (vilket ord…) befinner sig utanför det vardagliga kan det vara svårt för att veta vart man ska vända sig för att själv utforska tekniken. Jag tror att de svenska biblioteken har en viktig roll att spela för att introducera denna teknik till en bred allmänhet. Ett upplägg som liknar MediaLabs kan vara ett steg i rätt riktning.

Det kan känns lustigt att Stockholms stad (egentligen hela Stockholms län) inte har någon riktig skaparbibbla att erbjuda sina invånare. Knivsta i Uppsala län och landsbygdskommunen Vaggeryd i Småland har fått uppmärksamhet för deras skaparbibblor. Här i huvudstaden verkar det bara som att Lava bibliotek och verkstad har någonting som man skulle kunna kalla för en skaparbibbla. Dags för biblioteken i Stockholm att ta makerrörelsen på allvar? Absolut.

Skaparbibblan för det livslånga lärandet?

Automatisering och artificiell intelligens innebär omvälvande konsekvenser för det moderna yrkeslivet. Mekanisering och industrialisering har naturligtvis också inneburit kraftiga förändringar i hur människor lever och arbetar. Men med de förändringar vi ser nu räcker det förmodligen inte med ’en’ utbildning. Utbildning och omställning måste ske hela tiden, och under hela livet. Jag tänker redan på min egen utbildning (som beskrivs som en spetsutbildning för framtiden) och hur relevant den kommer att vara tjugo år från nu…

Samhället har haft mycket svårt att hänga ihop med dessa utvecklingar. Du har fem år av CSN-medel och sen är det slut. Din arbetsgivare är också kanske mer sugen på spekulation än investering och vidareutbildning. Vissa ekonomer förutspår mass arbetslöshet.

Därför är det intressant att tänka kring hur skaparbibblan kan bidra till det livslånga lärandet. Jag är inte sugen på att se skaparbibblor ta över roll som yrkesutbildare. Men en skaparbibbla som lyckas introducera för människor ny teknik och digitala färdigheter med en stor dos kreativitet, glädje och radikalt experimenterande tror jag kan bidra till ett hållbart och lyckligare samhälle.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *