Biblioteken, spel och gemenskap

Här om dagen gjorde jag någonting jag inte har gjort sedan jag var en tonåring. Jag köpte en spelkonsol: en Nintendo Switch. Med heltidsstudier, extrajobb, ett antal ideella uppdrag och en blogg att syssla med så behövde jag hitta ett sätt att kunna koppla av vid slutet av dagen. Switchen har hittills gjort ett fint jobb med detta. En bra blandning mellan nostalgi och en sjukt underhållande upplevelse. Nintendo gör en aldrig besviken.

Samma dag jag köpte min spelkonsol debatterade ungdomsbibliotekarien Tommy Bildström i Biblioteksbladet med en artikel som beklagade bibliotekens ointresse för spel och spelkulturen. När spel och spelkulturer är så pass närvarade i det våra liv är det lätt att känna Tommys frustration. För att engagera ungdomar måste man utgå ifrån den kultur som angår dem mest. När en stor majoritet av unga har en spelkonsol hemma är det förbryllande varför biblioteken inte tar spelkulturen på allvar. Enligt Tommy handlar problemet delvis om en specialistkompetens som saknas bland bibliotekarier. Det handlar också om att spel har en låg status inom bibliotekssektorn. ”Spelandets låga status hindrar bibliotekarier med kunskap från att använda den.” hävdar Tommy.

Mina erfarenheter som låntagare, biblioteksbesökare och biblioteksassistent bekräftar till viss del Tommys syn på saker. Jag har inte sett något bibliotek som erbjuder hemlån av aktuella spelkonsoler som Nintendo Switch, PS4, Playstation Vita, Xbox One eller Nintendo 3DS. Det är inte främmande att se de flesta spelen som erbjuds till utlån är hopplöst inaktuella. De spel som biblioteken erbjuder till utlån är oftast inte de som spelkulturen anses hålla god kvalitet. En betydande del av spelutbudet utgörs av lågbudget-spel av dålig kvalitet främst riktade till mycket unga barn. Spel som ofta ingår i begreppet ’Shovelware’.

Spel = gemenskapsbyggande

Ungdomar som lajvar, kompisgänget som spelar indie-brädspel och dricker öl, småbarnspapporna som ivrigt inväntar nästa Legend of Zelda-spelet och pensionären som lär sig spela Go och Counter-Strike: Global Offensive. Spelkulturen har många uttryck och angår alla åldrar och människor. Även att betrakta den elektroniska spelkulturen (”Video gaming”) som enbart ett fenomen för unga pojkar och män är fånigt och falskt. Spel och tillhörande spelkulturer är  någonting som bibliotekarier, och framförallt folkbibliotekarier, bör visa ett genuint intresse för.

Även om det är viktigt för biblioteken att hålla sig á jour om vad deras medlemmar har för intressen finns det ytterligare en dimension av spelkulturen som biblioteken bör intressera sig lite extra för: gemenskapen. Att spela kan vara en gemenskapsbyggande social aktivitet. Själv tycker jag att det bästa sättet att verkligen lära känna någon att få den personen att spela ett parti Dead of Winter eller Pandemic med kompisgänget. Det finns förmodligen miljontals människor vars främsta och mest meningsfulla sociala gemenskap är på något sätt kopplat till spelkulturer: internetforum, föreningar och andra sammanhang.

Tycker man att bibliotekens främsta roll är att stärka människors gemenskap finns det en tydlig koppling mellan spelens gemenskapsbyggande kvaliteter och bibliotekens uppdrag. Folkbiblioteken och högskolebiblioteken bör vara nyfikna på spelkulturen. Folkbiblioteken har förstås inget val än att arbeta helhjärtat med spel. I sin text uttrycker sig Tommy negativt att folkbiblioteken ser spelandet som en ”lockvara”. Detta är förstås ett oerhört cynisk förhållningssätt från folkbibliotekets håll. Däremot ser jag inte att andra bibliotek skulle nyttja spelandet som en lockvara. Här tänker jag på hur Georgia Court University anordnade spelkvällar som ett sätt att locka studenter till biblioteket. Genom spelandet lyckades bibliotekarierna introducera bibliotekens tjänster och resurser till studenterna på ett roligt och positivt sätt.

Så vad är slutsatsen? Finns det folkbibliotekarier som bör läsa Giant Bombs spelrecensioner, hänga på BoardGameGeek och titta på den populära webbserien Tabletop? Det tror jag. Men för andra bibliotekarier handlar det om att kunna inse och nyttja de gemenskapsbyggande karaktärer som spelandet och andra uttryck och aktiviteter bidrar med.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *