Digitala bibliotek- och informationstjänster – första reflektioner

En månad in i studierna. Saker börjar lugna ner sig och de första uppgifterna är inskickade. Dags att reflektera kring vad man har gett sig in på. Så, här är några personliga tankar kring Högskolan i Borås masterprogram i biblioteks- och informationsvetenskap, digitala bibliotek- och informationstjänster!

Programmet

Masterprogrammet i biblioteks- och informationsvetenskap, digitalt bibliotek är ett internationellt masterprogram på 120 hp som ges av Högskolan i Borås. Programmet är på heltid och nästan allt sker via distans. De obligatoriska träffarna i Borås sker i början av programmet (introveckan) och vid slutet av studierna. Detta innebär att det i princip går att flyga till Bora Bora efter introutbildningen och flyga tillbaka två år senare när det är dags att ventilera masterarbetet. Programansvariga uppmanar däremot att man deltar på de fysiska träffarna (minst en gång per termin).

Flera som läser programmet gör det i samband med heltidsarbete. För mig kan detta kännas som lite galet. Programmet är intensiv och min känsla är att dessa människor kommer inte bli färdiga i tid. Dessutom kan det bli svårt att finna den nödvändiga tiden att reflektera kring det man läser och skriver: Vad lär jag mig egentligen och hur används denna kunskap där ute i världen?

Att programmet är internationellt märks. De flesta som läser programmet har en bakgrund utanför Sverige och många deltagare bor och är yrkesverksamma utanför Sverige. En del av mina kursare har sökt utbildningen för att de har hört att den har ett gott rykte. De är sköna människor! Facebookgruppen som vi har startat är väldigt aktiv. Det är ironiskt att programmet känns mer socialt än några andra akademiska kurser jag har läst.

Många som läser programmet arbetar, eller har haft tidigare yrkeserfarenhet av att arbeta som bibliotekarier. Flera läser programmet för att införskaffa de formella och nödvändiga kvalifikationerna för att utveckla en karriär som bibliotekarie i Sverige (examen i biblioteks- och informationsvetenskap). Min känsla är att de flesta har valt just denna masterutbildning för att få ytterligare kompetens inom ett brinnande område som de saknar (gissa vilket!). Många har ingen större erfarenhet av att arbeta med digitala bibliotek.

Trots detta finns det några som läser programmet som inte är bibliotekarier och inte har någon avsikt av att arbeta som bibliotekarier. Detta är smått befriande.

Som högskoleutbildning är programmet naturligtvis ingen yrkesutbildning. Har man som avsikt att bana en ny karriärbana som ‘digital bibliotekarie’ (ball titel) får man klura ut den lilla kolossala biten för sig själv.

Upplägget

För vi som blev antagna HT17 består programmet av samtliga kurser (ingen särskild ordning)

  • Digital library management (15 hp)
  • E-book: production, distribution, reading (15 hp) alt. Digitisation of cultural heritage material (15 hp)
  • Research methods for digital libraries (15 hp)
  • Technology for digital libraries 1 (7,5 hp)
  • Users and information activities in digital environments (7,5 hp)
  • Technology for digital libraries 2 (7,5 hp)
  • Information retrieval for digital libraries 1 (7.5 hp)
  • Human-computer interaction (7.5 hp)
  • Information retrieval for digital libraries 2 (7.5 hp)
  • Master’s thesis (30 hp)

Reflektioner

Det är inte svårt när man tänker på programmets namn att man får bilder av framtiden. “Digitala bibliotek- och informationstjänster”. Digitaliseringen är framtiden. Är detta framtidens utbildning för bibliotekarier och andra professioner? Ut med de analoga bibliotekarierna och informationsspecialisterna och in med de digitala?

Personligen känns programmet som ett rätt val. Har man ett öppet sinne och stor nyfikenhet kring kurserna kommer man att få mer ut av programmet. Att jag har inte heller riktat in mig på en viss profession som skolbibliotekarie eller dataanalytiker känns också som en fördel. Men utbildningen känns knappast relevant om man inte kommer att ägna en del tid av sitt professionella liv åt digitala frågor. Blivande barnbibliotekarier med inget större tekniskt intresse bör nog läsa ett annat program.

Man märker att programansvariga är stolta över utbildningen och har i andra sammanhang beskrivit den som en teknisk spetsutbildning för framtiden. Och ja, programmet känns verkligen som någonting annorlunda. Har man ‘bibliotek’ på den ena sidan och ‘information’ på den andra känns det som utbildningen lutar sig aningen mer mot den senare. 

Programmet är, på gott och ont, bred och snäv på samma gång. I programmet utforskas en mängd olika ämnen. Informationssökning, XML, HTML, CSS, UX-design, ledarskap av digitala bibliotek, m.m. Men eftersom det inte finns några fritt valbara kurser inom programmets ramar finns det få möjligheter till specialisering. Är man intresserad av att veta hur GIS används i digitala bibliotek? Tough titties. Vill du läsa kurser i programmering? Du får lära dig Python på fritiden. Själv känner jag att programmet skulle gynnas av flera möjligheter till specialisering genom valbara kurser. Men detta förmodligen kräver resurser som Bibliotekshögskolan kanske inte har. Att kurserna måste ges på engelska sätter också fasta ramar kring kursutbudet.

Programmet är en högskoleutbildning och därför är ett lätt att känna en viss frustration över hur de teoretiska kompetenser faktiskt används där ute i den riktiga världen. All heder för Bayes Theorem och XML, men det skulle vara skönt att få några exempel kring hur bibliotekarier och informationsspecialister faktiskt använder dessa saker i sina vardagar. Hur de teoretiska kunskaperna används i praktiken är också någonting man själv får lista ut.

Beroende på vilken akademisk och/eller yrkesbakgrund man har kan vissa kurser kännas som en total jävla mindfuck. Kurserna inom information retrieval har mer gemensamt med systemvetenskap, matematik och teoretisk filosofi än sociologi. Var redo att bli utmanad.

Slutligen, hur programmet faktiskt speglar verkligheten inom BoI-sektorn i Sverige är svårt att avgöra. Jämför man med utlandet och våra grannländer har Sverige varit ganska seg på att omfamna digitala lösningar och tjänster inom biblioteks- och infosektorn. Jag har haft känslan av mittpunkten mellan serviceyrke på ena sidan och systemvetare på den andra som programmet riktar sig in på finns ännu inte i Sverige. Kanske BoI-sektorn ser annorlunda ut om två år? Vem vet? Jag återkommer då och ger ett svar på denna fråga.

2 comments

  1. Spännande att läsa om en annan BOI-utbildning än den jag själv läser. Låter absolut som att din utbildning möjliggör en spetskompetens inom digitala bibliotek. Själv är jag novis i ämnet och kämpar på med vår egen kurs i information retrival. Jag är också helt med på att det digitala är framtiden och uppskattar att det finns BOI-studenter som finner inspiration i detta. Själv ser jag framemot den fysiska mötesplats som dagens bibliotek utvecklas mot, och hoppas på många barn i barnavdelningen.
    Verkligt tack för att du delar med dig av dina tankar! Jag ska följa dig med intresse.
    /Linnéstudent

    Svara

    1. Hej Petra!

      Tack för dina ord! Javisst känns framtiden digital (även om information retrieval kanske inte känns så himla relevant inom folkbiblioteken..) Men hur kan man inte bli inspirerad av saker som makerspaces, VR/AR och connected learning? Hoppas att utbildningen på Linné är bra. Jag har hört många bra saker om institutionen där!

      /Stieg

      Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *