Recension – The Legend of Zelda: Breath of the Wild

Jag är ingen riktig gamer. Numera sker nästan allt mitt spelande med kompisgänget. Någon gång i månaden ses vi, dricker öl och lirar gamla SNES/Nintendo 64/Gamecube-spel. Den sista spelkonsolen köptes när jag var 16. Jag och min tvillingbror fick en Nintendo Wii i födelsedagspresent. Och den ville vi ha enbart så att vi kunde att spela ett spel: The Legend of the Zelda: Twilight Princess.

Sedan 1998 har Nintendos The Legend of Zelda-serie stått får några av de mest underhållande spelen som har gjorts: det banbrytande Ocarina of Time, det egendomliga och sorgsna Majora’s Mask, det frisläppta Wind Waker, det kaxiga Twilght Princess och det impressionistiska Skyward Sword. Med undantag från Skyward Sword, som jag inte tyckte var roligt överhuvudtaget, har alla spelen levererat underhållande upplevelser.

När jag fick spela en kompis Nintendo Switch och The Legend of Zelda: Breath of the Wild fick jag ett försmak på den där underbara nostalgiska och sentimentala känslan som bara ett gammalt Zelda-spel kan ge.

The Legend of Zelda: Breath of the Wild

Medan Nintendo höll på att utveckla spelet var det tydligt att BotW skulle innebära ett visst avbrott från tidigare spel. Alla tidigare Legend of Zelda-spel har samma formel: samla ihop några föremål, klurar ut pussel i s.k. ‘dungeons’ och utmana den stora ondskan i en sista episk fajt. Med Skyward Sword blev det uppenbart att denna stringenta formel hade blivit tröttsamt. Nintedo behövde göra någonting annorlunda. Och det gjorde de.

Även om Breath of the Wild inte bryter med den traditionella Zelda-formeln i någon större grad är spelet betydligt öppnare och friare än något annat Zelda-spel. Snarare än att utföra uppgifter i en viss ordning kan du göra vad du vill och röra dig i princip vart du vill. Du kan även springa direkt till sista bossen och ge ett tappert försök att slå ner dem med en kvist.

Berättelsen är typisk Zelda: Du spelar Link, tidens hjälte, som vaknar till en röst i en grotta. Efter att ha utforskat din omgivning får du veta att en katastrofal olycka skedde för 100 år sedan. Som tidens hjälte är du ansvarig för att väcka fyra mekaniska varelser som kan hjälpa dig att besegra demonen Calamity Ganon. Ja, även Princessan Zelda medverkar i berättelsen.

Storyn är förstås riktigt dålig, men detta spelar ingen roll när spelupplevelsen är så mäktig. Spelvärlden är helt enorm och dynamisk. Tro inte att du kommer att överleva i uppe bergen med bara ett par enkla byxor och en tunika. Inte heller är det en bra idé att bära ett vapen i metall när ett åskoväder blåser in över dig. Det finns en massa intressanta spelmekaniker som Nintendo har introducerat i BotW: matlagning, väder, förstörbara vapen och rustning, och en mängd andra saker. Alla dessa tillägg höjer spelet rejält.

Det finns en japansk egendomlighet i Zelda-spelen som har alltid lockat mig. Karaktärerna är lite roligare, lättsamma och feminina än dem man hittar västerländska spel. Link har alltid varit på den androgyna sidan av manlighet, men aldrig har det varit tydligare än i BotW. Han utmanar de flesta på Reddits /r/streetwear-forum i deras Rick Owens och Commes des Garcons. Step it up, boys!

The more things change…

Jag är inte helt såld på alla ändringar Nintendo har gjort. En stor spelvärld med ”open-world’-mekanik sätter större krav på en rolig och ‘levande’ spelvärld. Spel som Bethesdas The Elder Scrolls III: Morrowind och Skyrim lyckas ganska väl med detta. Och det är synd att BotW inte gör det.

Spelvärlden känns förhållandevis anonym och de s.k. ‘side-quests’ som finns i spelen känns som en eftertanke. Alla side-quests har samma formel: ”Gå och hämta x-stycken av dessa saker.”. Nintendo har varit lata. Tycker du inte om att utforska den vilda världen är det bättre att du håller dig till det primära uppdraget av att besegra Calamity Ganon.

The Legend of Zelda: Breath of the Wild är ett bra spel, men når värken upp till höjderna av Wind Waker, eller min personliga favorit, Majora’s Mask. Hur som helst, Breath of the Wild är bara ett spel. Tar vi det för vad det är, så tror jag att ingen kommer ha tråkigt när de spelar Breath of the Wild.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *