Recension: Take Ivy

På 1960-talets mitt besökte fyra unga, trendiga japaner flera av de s.k. ’Ivy league’ universiteten i nordöstra Amerika. Syftet med resan var att lära sig allt de kunde om det livade campuslivet på de prestigefyllda lärosäten. Besöket dokumenterades i bild och kort därefter i 1965 publicerades deras kultförklarade modebok Take Ivy.

Take Ivy lyckas fånga den ‘Ivy-league’-modestilen när denna var på sin höjd. Boken var också startskottet för den trendiga stilen i Japan. Även om författarna och fotografen bakom boken var mån av att dokumentera diverse aspekter av studentlivet är det tydligt att det är klädmodet som ligger i fokus. Den orthodoxa Ivy league-looken har förstås sedan länge dalat i popularitet både i Japan och i västvärlden. Men stilens arv går att se i nästan all västerländsk-präglat herrmode runtom världen.

Förvänta dig inga djupa analyser. Take Ivy är ytlig, underhållande och för den som gillar denna klädstil, inspirerande.

Ivy-stilen kan beskrivas som en ungdomligare och mer avslappnad version av traditionell herrmode. Oxfordskjortor, collegejackorna, shorts av madrastyg, de gula regnrockarna…det var på lärosätena som de populariserades. En ljusblå oxfordskjorta, shorts som slutar ovanför knäna och ett par loafers utan strumpor. Det var en populär look på Yale för mer än 50 år sedan och än idag framstår Ivy-looken som smart och modern. Klädmärken som Brooks Brothers and J. Press designar kläder som inte skiljer sig särskilt mycket från deras designer från 60-talet. Gant och Ralph Lauren fortsätter att hämta inspiration från Ivy-looken (särskilt i kollektionerna Gant Rugger respektive Rugby Ralph Lauren). Collegejackor har approprierats av dominerande streetwear-trender. Bloggar som Ivy-Style fortsätter hålla fanan högt för den ungdomliga stilen.

Den som är intresserad av trad/prep/ivy-mode har förmodligen redan sett Teruyoshi Hayashidas ikoniska bilder på nätet (Bildgoogla Take Ivy så får du se det mesta). Bilderna i boken är inte så skarpa och utan bokens förklarande text (boken förtjänst) kan det vara svårt för de flesta att veta vilka plagg dessa människor faktiskt bar.

Hayashidas objekt framstår som mycket stiliga. I en av fotona ser vi fyra unga män på väg till föreläsningssalen eller biblioteket. Tre av dem bär chinos, skjortor i mönster och vita harringtonjackor. Han i mitten däremot bär en oxfordskjorta och ulltröja med ett stort rött P i mitten (P för Princeton). Alla har en aura ung optimism och nonchalans. Hayashida fångar dessa unga män i deras vardag – i biblioteket, i regnet, i matsalen, på gräsmattan och på cykeln.

Med väldigt få undantag är alla foton av män. Man undrar hur Ivy-stilen påverkade kvinnomodet? I en fin bild ser vi ett ungt par som sitter vid en flodbank. Hon bär vita chinos och en tröja i ull, han i vita chinos, en vit oxfordskjorta (?) och kavaj. Åh, ung kärlek!

Utöver alla foton vill bokens författare förklara en del av alla aspekter av campuslivet. I sann fanboy-attityd hyllar de nästan samtliga aspekter av det amerikanska collegekulturen och klankar ner på den japanska. Boken är mer alltid övertygande när den fokuserar på enbart på mode och inte på hyllandet av en tradig och elitistisk collegekultur.

Hade jag inte hittat Take Ivy på Myrorna för ett spottstyver skulle jag förmodligen inte att köpt den. Hayashidas foton finns på nätet och boken skulle förmodligen inte intressera den som inte bryr sig om mode. Men för den som uppskattar vintage, prep och amerikansk kultur, här hittar ni lite underhållning i inspireration av denna klassiker.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *