Interaction Design: Några saker jag vill veta om UX och Design Thinking på bibliotek

För ett par år sedan läste jag en kurs som lämnade ett bestående intryck på mig. Vid första kurstillfället fick vi i uppdrag att laga mat åt varandra samt bidra med lunchunderhållning. Sex månader senare stod vi framför representanter från olika förvaltningar och bolag i Stockholms Stad. Vi pitchade en idé till en utmaning som vi under terminen hade arbetat med att ta fram. Genom förhållningssättet ’Design Thinking’ och arbetsmetodiken SCRUM skulle kursen visa vikten av hur människor från olika discipliner kunde bidra med innovativa lösningar på svåra utmaningar i samhället.

Anledningen varför jag tar upp denna omvälvande och energiska kurs är för att den, på vissa sätt, påminner om Högskolan i Borås masterkurs Interaction Design: Usability and Interaction in Digital Environments.

Interaction Design: Usability and Interaction in Digital Environments är en snabbgenomgång över hur man designar digitala produkter och tjänster. Interaktionsdesign hänger väldigt mycket ihop med områdena ’user experience design’ (UX) och människa-dator interaktion (MDI). I eran av den allsmäktige användaren är det mer modernt att lägga fokus på användare snarare än datorn.

Även om Interaction Design… förhåller sig enbart till UX och inte till ’Design Thinking’ är det värt att säga några ord om det sistnämnda.

Design Thinking är ett förhållningssätt kring hur man tar sig an utmaningar. Man ska tänka som en ’designer’. Ofta tänker Design Thinking ämnet interaktionsdesign som en varm, mysig yllefilt. Design Thinking beskrivs ofta som en metod, något som jag inte riktigt håller med om. Processen bakom Design Thinking kan man genomskåda när man blickar tillbaka på många av historiens innovatörer och uppfinnare. Men att tänka på Design Thinking som metod är kanske lätt när det numera förknippas med Stanford Universitys ’d-school’ och deras Design Thinking Bootleg.

Interaction Design… hade en typisk kursuppbyggnad: tre moment, varav den största betygsattes på en skala från A till E. Efter att vi delades in i grupper inleddes kursen med att ge kritik på en digital tjänst eller produkt utifrån de kriterierna av bra och dålig design. Moment två utgjordes av grupparbetet, där vi skulle själva designa och göra en prototyp av en innovativ och digital tjänst (en app) för ett bibliotek. Det sista momentet var en muntlig presentation där vi skulle opponera på en av de andra gruppernas tjänster samt försvara vår egen idé.

Uppdraget var att utveckla en app för ett bibliotek. För att göra det körde vi igenom de viktigaste delarna av interaktionsdesign: förstå och ringa in problemet, generera idéer, ta fram en prototyp och sedan testa prototypen. Som tur var fungerade gruppkemin alldeles utmärkt. Med Slack som vårt kommunkationsverktyg, Google Docs som vår obligatoriska dagboksverktyg och ett särskilt ’hemligt’ prototypverktyg som vi blev tilldelad längre in i kursen tog vi fram en idé till en app.

Appen som vi utvecklade hette Libcat. Genom Libcat skulle studenter kunna få smidigt tillgång till all sin kurslitteratur. Jag är faktiskt lite förvånad över hur genomtänkt och snygg vi fick till vår prototyp. Synd att vi inte fick pitcha den till högskolebibliotek.

Personliga reflektioner: Återigen – hur ser detta ut i verkligheten?

Att UX-design håller på att göra ett intryck i Bibliotekssverige går inte att missa. Biblioteksbladet har under året har skrivit artiklar om UX-design och Design Thinking. För den som inte vill använda Stanfords ’Design Thinking Bootleg’ finns även ’Design Thinking för Bibliotek’ Men hur många bibliotek i Sverige det är som aktivt arbetar med UX-design (och särskilt Design Thinking) är en annan fråga.

Det är önskvärt att inte bara forskningsbibliotek och andra verksamheter med de stora stålarna arbetar med UX och med saker som Design Thinking. Men i dagsläget tror jag tror att förutsättningarna för folkbiblioteken att arbeta med detta för är få. Design Thinking är någonting man måste ägna många långa timmar på. Det är en iterativ process och ger man sig lite halvhjärtad blir det att bli miserabelt och tråkigt. När vi arbetade åt Stockholms stad så gick det inte en dag utan att tänka på idéer, prototyper och post-it lappar. Vi åt, sket och andades Design Thinking.

En annan förutsättning för Design Thinking är breda arbetsgrupper som bottnar i olika professionella bakgrunder eller personer med olika kompetenser. När vi pitchade vår idé till Stockholms stad var vi tre stycken (ursprungligen sju): en ljusdesigner, en stadsplanerare och en historiker. När vi läste Interaction Design utgjorde vår grupp av personer med bakgrunder inom marknadsföring, grafisk design och IT. Det var en fördel att vi inte identifierade oss alla som bibliotekarier (ännu). Man kan fråga sig Design Thinking ska användas på en arbetsplats där samtliga delar yrkesidentitet och liknande kompetenser. Ska vi börja anställa andra än bibliotekarier på biblioteken för att jobba med UX? Ska vi låta anställda få gå kurser på Hyper Island och Berghs? Eller ska vi skapa tvärsektoriella och övergripande arbetsgrupper som sträcker sig över förvaltningar och enheter?

Interaction Design: Usability and Interaction in Digital Environments lyckas som en kort och våldsam crash course i UX-design. Vad den inte lyckas med att förmedla hur man som bibliotekarie faktiskt arbetar med UX i bibliotek. Det kanske den inte heller skulle göra. Att arbeta med ett riktigt case från ett riktigt bibliotek i Sverige var inte aktuellt. Detta var synd eftersom det bör finnas massvis med bibliotek som skulle vara intresserade att ge studenter en möjlighet att lösa ett riktigt problem som de har. Det kostar biblioteken ingenting. Ett problem här var att de flesta av oss i projektgruppen hade inte arbetat på bibliotek tidigare. Det var ingen som kunde förmedela och berätta om aktuella utmaningar som digitala ’Bibliotekssverige’ står inför. När detta sker är det lätt att man hittar på ett problem som kanske inte är aktuell, intressant eller grundad i verkligheten.